det som inte fick hända hände!

I torsdags hade jag tid på USAs ambassad för visumansökan. Jag skulle vara där kl 9 så för att hinna skulle jag ta tåget 6.21. Vi vaknar 6.50 och får panik. Nästa tåg går 6.56 och den skulle jag inte hinna med och även om jag skulle hinna med den så skulle jag komma försent till ambassaden och detta kan medföra att man inte får komma in. I full panik satte vi oss i bilen och började köra mot Stockholm. Ringde till SJ för att kolla vart i närheten man kunde hoppa på ett tåg som hinner fram i tid. Fann inget tåg som jag skulle hinna till så vi fortsatte köra mot Sthlm.Började fundera på att försäka boka om tiden och åka till ambassaden i nästa vecka och hoppas att jag hinner få visumet innan jag ska resa. Insåg sen att skulle man hinna med 6.56 tåget så skulle man ju garanterat komma in i sthlm rätt smidigt (man kan ju få köa i evigheter med bil) och inte allt för sent, så bestämde mig för att försöka hinna med intervjun. I höjd med arboga blir vi omkörda av det tåget så vi trampar lite till på gasen för att hinna till köping och hoppa på tåget där. på väg in till köping så vid en omkörning upptäcket vi att det är halt då vi nästan sladdar ner i diket. Kom in till köping, stressade som attan körde vi fel men hittade till stationen tillslut. med tuden grejer i händerna kutar jag upp på perrongen, slänger mig på tåget och dörren stängs bakom mig och tåget åker ivg. Äntligen kan jag andas ut, tror jag. Men i Sthlm får vi stå i 5-10 min och vänta på ett ledigt spår och stressen ökar. Kommer in till centralen, mular in min datorväska i ett skåp (eftersom man inte får ta med någonting in på ambasaden av säkerhetsskäl) och springer till en taxi. Kommer äntligen till ambassaden och får komma in. Redan dagen efter får jag mitt visum så på ett sätt känns det som om jag stressat helt i onödan.