antligen framme

Ni far ursakta att texten blir konstig. Har inte fatt internet an sa jag kan inte skriva med de "svenska" bokstaverna.

Resan
Tanka sig, jag var inte alls nervos infor resan. Tankte hela tiden att det kommer val sen. Inte ans i Chicago var jag nervos. Hela resan flot pa hur bra som helst. Enda gangen jag vart nervos var framme i Ithaca nar jag vantade pa baggaget och Colin.
I Chicago hade jag kanslan "vad tufft att resa helt sjalv, coolt att jag klarar av det". De som kanner mig vet att detta inta hade vart mojligt for nagra ar sedan utan att jaghade brutit ihop i minst 20 sammanbrott. Da hade jag verkligen inte kunnat rest med installtningen "man ska inte oroa sig over saker som kan handa/som kan ga fel!".
Bekvamligheten pa flygen minskade med tiden (mest bekvamt pa den forsta). Flygetplanet till Ithaca var ett litet plan, en san dar mygga och hade en flygvardinna som pratade vadligt lustigt, svart att halla sig for skratt.Nar jag var framme i Ithaca hade jag rest i 22 timmar och var valdigt trott.
Colin ar en valdigt trevlig man (som har allvarliga humorsvaningar enligt en kollega pa labet som jobbat med honom i 14 ar men man ska inte ta det personligt) som lite snabbt i morkret visa mig runt lcampus lite. Han tog mig aven till en affar (oppen 24 h om dygnet och ligger 10 min gangvag fran mitt hu) sa att jag kunde kopa frukost.
Innan vi kunde aka till huset var vi tvungna att hamta nycklen fran hans kontor och fick dar med en snabb tour inne pa labet och han visade var jag skulle fa jobba.

Huset
Jag bor i ett ratt stort brunt hus (typ 5 rom) som ligger alldeles intill mitt "jobb". Da det inte bor nagon dar fick jag valja rum och jag tog det storsta. Jag gick och la mig sa fort jag kom dit for jag var ju valdigt trott. Det gick ratt bra att somna, vaknade en gang pa natten. elementen "tickar" lite sa det gav lite somnsvarigheter. Lyckades iaf somna om. Nar jag vaknade pa morgonen kande jag mig riktigt ledsen. Hade rejal hemlangtan och angrade att jag hade akt. Kandes jobbigt att vara helt ensam. Kanslan forsvann dock efter att jag gatt upp och gatt runt lite i rummet, kikat ut genom fonstrena. Efter duschen kandes det annu battre och efter att ha atit frukost gick jag till jobbet. Labet var helt tomt, hittade knappt nagon. Och jag ska saga dig att det ar da inte latt att leta efter en person som inte vet hur han ser ut :) Hittade till slut en person som jag kunde fraga om var han fanns. Eftersom han inte var pa hans kontor sa forsatte jag leta och stotte pa en annan person. Denna person visste vem jag var sa han ledde mig till en person som kunde ta hand om mig. Det var Colins lab manager. En mycket trevlig kvinna som tog hand om mig. Hon visade mig runt och hjalpte mig med lite administrativa och gav mig ev tour pa campus som enormt stort. Sen har det bara rullat pa. Alla ar jattesnalla har ovh tar hand om mig val.
Ni far hora mer senare.
kram